Förlossningsberättelse Emil
Ja det gick ju inte skit bra att blogga,men fram tills nu har ha spytt och sovit typ.Tänkte iaf försöka skriva om förlossningen med Emil, för det har ja nog inte gjort än :P Med Emil så hade jag fruktansvärda förvärkar i ett par månader innan, och två gånger fick vi rusha in på bb för att stoppa upp det så att han inte skulle komma tidigt. Ställde in oss på att det nog iaf inte skulle gå hela tiden, så vi gjorde i ordning hemma. Fixa med spjälsängen och packa bb väskan och sånt, utifall att. Men tji fick vi, han bestämde sig för att stanna kvar lite extra länge så när midsommarhelgen kom så gick vi på övertid och hade fått tid för igångsättning på måndan. Och alla va snäll nog att fråga om jag inte hade kläckt ur mig ungen än. Uppenbarligen inte! När den 150:e personen fråga hade ja lust att dra en flatsmäll. Jag va fetare än fetast,trött,ont å less. Fredan va fira vi först i strömbacka sen i gåsbacka. Lördan va vi nog bara hemma. Linkan skjutsa folk på nattsia å jag låg hemma å läste,utan minsta lilla pyttevärk. På söndan vakna ja vid nio på morgon av att jag kände av lite värkar,men inga utöver dom vanliga, så ja somnade om. Vakna igen strax innan tolv å då va det betydligt värre. Kändes som riktig jävla magknip så ja tänkte att en rejälan skitning skulle hjälpa. Gick på toa å gjorde mitt, men inte släppte det nå i magen. Väckte Linkan å sa att jag skulle ta ett bad, för det hade alltid hjälpt tidigare. Hann inte ens lägga mig å försöka slappna av innan jag satt å kramphöll mig i badkarskanten å vråla på Linkan. Sa att det nog va läge att åka in. Antar att vi ringde förlossningen å förvarna. Linus sprang ut i bilen med väskan medans jag klädde på mig. Tror han skällde lite på mig när jag ställde mig framför spegeln för att fixa håret å dra en snabb sminkning :P Han hade hunnit bli lite stressad stackarn :P Värkarna kom nu med bara ett par minuters mellanrum, så jag tog en värk hängades på dörrhandtaget, å så fort den släppte så försökte ja skynda ut till bilen innan nästa kom. Bilresan till hudik va ett helvete för det va svårt att ta värkarna sittandes. Passa på att ringa mamma och pappa i pauserna.Väl framme på bb ( kl 14 ) så vare inte det lättaste att ta sig in för jäklar va ont det gjorde. Kan även säga att berättelsen härifrån bygger på vaga minnesbilder :P Kom in, fick ett rum, satte ctg på magen å så kolla en barnmorska hur det såg ut i dom nedre regionerna. Öppen 5 cm!! :) Vet att ja va rädd att ja inte skulle va öppen nå och att dom skulle skicka hem oss igen. Dom tappa upp ett bad för det hade ja hört va så himla skönt och hjälpte mycket. Pytt i panna! Kan inte ha legat där länge, kändes bara som om ja höll på att drunkna. Så efter ett tag så ställde jag mig i duschen ist. Va mycket skönare! Jag stod å vagga mig igenom värkarna medans Linkan satt med duschslangen å duscha på antingen ryggen eller magen. Efter duschen så fick vi gå till ett Förlossningsrum. Jag såklart klädd i snygg sjukhus outfit :P Vet inte riktigt va vi syssla med just då, men ja tror att det va då ja fick börja prova lustgasen. Tyckte nog den hjälpte bra, men blev hemskt borta. Vet att ja gick å pinka, dock med hjälp av Linus å stor jäkla rullator :P Å så minns ja att ja satt å fnittra på toa för att Linus såg mig pinka :P Värkarna å öppningsarbetet gick tydligen för fort, så dom sakta ner det lite. Å nånstans så kom vi överrens om EDA, men när vi väl fick upp läkarn som skulle sätta den så våga ja inte. Är hemskt spruträdd, å den rädslan vägde tyngre än smärtan. ( å den va inte dålig) Smärtlindring som jag minns att ja fick va iaf akupunktur i rygg å mage, kvaddlar (?) i ryggen och nån bedövnings spruta i puppelura nårst. Fråga mig dock inte i vilken ordning. Efter ett tag så börja ist värkarna att avta, så då fick ja värkstimulerande dropp ist. Å dom slängde runt mig i hemskt många positioner. Stående på knä, sittandes på nån potta.... ett helt jäkla gympapass. Hur som haver så va ja väll helt öppen till slut, förutom en kant som inte ville ge sig. Men till slut fick ja börja krysta iaf (liggandes på rygg,klart bäst!) med ett gäng som höll i benen, nån som stack in näven å försökte trycka bort kanten...vilket fall så va inte smärtan alls lika hemsk när man väl fick trycka som den va när man skulle vänta på hela öppningen. Minns inte alls mycket, vilket är tråkigt. Vi var dock dom enda på Förlossningen så vi fick full uppmärksamhet :P Å Linus va jätte bra stöd! Trodde han skulle nerva ihop lite faktiskt, men han stod på sidan å höll mig i shack :P Sa åt mig att andas,trycka,slappna av,andas lustgas :P Vet inte riktigt när jag fick börja trycka, men tjugo över sex kanske? Står säkert i nå papper. Ett tag hörde ja att nån sa att dom behövde klippa, men jag märkte inte nå så jag antog att det inte blev nå av det. Det sluta med att dom fick ta sugklocka och hjälpa han ut. Så kvart i sju på kvällen den 27 juni kom äntligen Emil ut :) Jag minns det som att han inte skrek på jättelänge, men det va nog inte längre än tio sekunder. Jag minns dock inte när moderkakan kom ut, men att den såg normal ut och att dom erbjöd Linkan att kolla på den :P Å jag minns att vi grina :P Inte av den äckliga moderkakan utan av glädje över ungen såklart ;) Efteråt så måsta ja åka ner på operation för att sy. Dom hade tydligen klippt, men ist för att förhindrat bristningar så hade jag brustit åt båda hållen från klippet. Det blev en massa sytt, en massa bedövning så jag blev sängliggandes tills nästa dag utan känsel i benen. Fick äntligen komma upp på rummet å mysa med min familj :) Men dagarna/veckorna/månaderna efter va tuff. Min Förlossning räknas tydligen som en katastrof förlossning. Det gick för fort, kroppen hann inte med å jag sprack en massa. Så därför blir det ett planerat snitt denna gång, men lika glad för det :) Det va den historien, lång å virrig, men nu är den skriven :)
