Funderingar å åldersnojja

Idag när mamman va här så berätta ja om lite funderingar som jag har haft på senare tid.

Jag har nästan alltid åldersnojja, helst runt födelsedagar.
Jag tyckte tex att det va skit jobbigt att fylla 18.
Då va det ångest över pressen ja tyckte följde över att bli 18.
Att jaha, nu ska ja bli vuxen, folk förväntar sig en massa vuxna saker av en osv osv.
För jag sj tyckte inte alls att ja va ett dugg vuxen, inte ens i närheten.



Även i år kom den där jäkla ålders ångesten, men av helt andra anledningar.
Eller det börja redan förra året i november när Linkan dumpa mig.
Då kända ja liksom att, aha, singel mamma vid 23.
Vem fan vill ha mig nu??
Singel pappor är hett, brudar dras som flugor.
Men en tjej med barn, känns mer som att de skrämmer bort.



En annan sak som ja också har funderat på, å som är rätt tragiskt, är att ja inte tror på förhållanden längre.
Jag tror fan inte att man kan hitta den där enda en som det bara klickar med å som man vill leva ihop med resten av livet.
Visst, man står ut några år, men det är rätt säkert att det kommer gå åt helvete.
Är det för att mina egna förhållanden alltid ha slutat med potatimos?
Jag har alltid tänkt å trott att vid 25 så har jag barn och är gift.
Kom på förra veckan att det är fan bara två år tills ja är 25.
Så det gick ju åt helvete.
Inte för att ja promt läre va gift vid 25, men ja trodde att vid den tiden så skulle jag har hittat nån som står ut med mig.
Nu känner ja bara, att aa, att jag kanske helt enkelt får hitta nån att nöja mig med.
Att jag inte har tid att hitta den perfekta.



Jag vet att det här är helt sjuka tankar, jag är bara 23, livet har inte ens börjat.
Men sån stor stress känner jag.
Sjuuk ålders nojja.
Aa, världens yrigaste inlägg, men så kan det va ibland

Kommentarer
Postat av: Jennika

Mamma var singel med tre barn när hon var 32 men hittade en ny man, och igen med 4 barn i ålder 62 ;-)

23 är ingen ålder alls gumman, du kommer bli över 100.

2012-05-30 @ 19:50:39
Postat av: Marielle

Jag har samma ångest och är lika deppig för mitt förhållande ser ut och spricka väldigt ofta nu på senaste. så snart kanske det brister för mig med.. Jag känner att jag är misslyckad.

men livet är visst inte som man trodde när man var 8 år och lekte med barbie. Hon träffar ken, flyttar in i det stoora rosa huset, gifte sig och fick 3 kids- och såklart levde dockorna lyckliga i alla sina dar .. Men vet du.. en sak jag lärt mig är att när man stänger en dörr öppnas en annan. när du minst anar det. Då kommer den där karln du letat efter hela livet!

2012-05-31 @ 00:45:27
Postat av: Hannah B

Jag känner precis likadant, men jag tröstar mig med att det är många som hittar kärleken senare i livet också. Min mamma hittade sin kärlek när hon var 50 och gifte sig och hade sig och hon är lycklig nu. (Med risk för att låta som pappan i Fucking Åmål) Men man ska nog inte stressa fram sånt där. Även om jag själv har jävligt lätt för att göra det, men det är nog bra att bara kika runt lite grann och fortsätta försöka. Inte ge upp hoppet. Jag är jätteavundsjuk på dig som iaf har haft några långa relationer. Jag har haft EN i TVÅ MÅNADER. Det är min längsta liksom! Men en dag så bara händer det. Tror jag. Och man kanske inte vet det då att just den personen är den rätta, men den kanske kommer bli. Eller så vet man på en gång :) Hur som helst så kommer den dagen! Så underbar person som du är! :) Kram!

2012-05-31 @ 20:09:04
URL: http://jagarmigsjalvnarmast.blogspot.com/
Postat av: Elina

Det är tråkigt att så många småbarns föräldrar går ifrån varandra. Grejen är att man måste kämpa lite och ta sig tid för varandra. Det va de som jag och linkan inte gjorde. Eller mer han än mig, men det spelar ingen roll nu. Och det att man träffar kärleken vid 40-50 ger eb hopp iaf. Kanske inte är kört än :P

2012-06-04 @ 13:29:58
Postat av: Marica

Vet exakt hur du känner.

Känner samma sak. Konstigt nog :s

2012-06-07 @ 23:28:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0