Ny blogg
Tröttöga
Söndag
Igår va han iväg på Furuvik med mamma, Pär och pojkarna hela dan iaf så det va en riktigt nöjd kille som kom hem och stupa i säng efter att superspeedat berättat om allt dom gjort :)
Dagen då Harry inte kom ut genom puppa
Tänkte att jag skulle försöka skriva en förlossningsberättelse innan man har glömt alla detaljer.
Tog ju bara 3 år innan jag skrev om när Emil kom :P
Ajja,iaf.....
14 April
Det va måndag och Emil skulle till Linkan. Vi hade även utvecklingssamtal på dagis den morgonen, men Emil fick va hemma med Mattias så länge eftersom han hade fått vattkoppor under helgen. Mötet gick bra och vi prata lite om hur veckan efter skulle bli för Emil, eftersom han skulle vara hos Linkan halva veckan då. För den torsdan, den 24, så hade ju vi fått tid för snitt :) Efter mötet så åker Emil till pappa sin och jag och mamma for till stan.
Jag skulle kolla efter nå amningsbh:ar så jag kunde packa BB väskan. Hitta såklart inga men köpte lite andra småprylar. Åkte på albert å herbert innan vi for hem. Men då hade ja så himla ont så jag ville mest bara få sätta mig i bilen igen. Sjukt ont i fötterna och ryggen så ja satte mig å pausa på varenda stol ja lyckas hitta.
När vi va klar i stan så släppte mamma av mig hos svärmor Carina i Delsbo för vi skulle dit och äta.
Börja få lite sammandragningar då, men tyckte inte att de va så konstigt. Har haft så mycket sammandragningar dagligen så ja blev inge brydd att dom kom efter en dag på stan. Men efter ett tag så börjar folk bli lite oroliga.
Carina ,som hade lite koll på dom, upplyste mig om att nu kommer dom faktiskt bara med ett par minuters mellanrum. Så då fick jag så lov att ringa förlossningen tyckte hon :P Ringde dit och dom sa att jag skulle ta en alvedon och vila, och sen skulle vi höras vid nio igen. Klockan va väll runt sju då. Ringde pappan som va snäll å skjutsa hem oss.
Väl hemma så blev ja beordrad att lägga mig på soffan och LIGGA STILL! Medans Mattias ( som nu började bli lite stressad) sprang omkring i lägenheten å panik packa en BB väska. När han va klar låg vi i en varsin soffa och kolla på veckans brott på datorn medans jag klocka värkarna. Först va de iaf nån kvart mellan värkarna men hela tiden kom dom tätare och tätare. Så när jag ringde förlossningen vid nio så sa ja att jag ville komma in på en koll. Eftersom vi hade ett planerat snitt så ville vi va på den säkra sidan så att det inte skulle bli nå urakut eller en ofrivillig förlossning hemma :P Så då ringde ja mamma, som nog blev lite stressad, å fråga om hon ville skjutsa in oss.
På väg in kom värkarna mest hela tiden kändes det som. Va inte många minuter imellan iaf. Kom fram på förlossningen, inskriven 21:48 står de i papprerna, å då fick ja grejjer på magen då för att lyssna på bebisen å kolla värkarna. Och jo rå, värkar hade ja. Dom kolla även om jag va öppen nå men det va fortf stängt :) Låg där nån timme å sen sa dom att dom ville ha kvar oss över natten så då åkte mamma hem. Hon hade följt med in utifall allt va lugnt och vi också skulle få åka hem igen. Mattias gick ut till bilen och hämtade väskan sen fick vi gå över på BB och fika lite medans vi väntade på att få ett rum. Så vi drack lite kaffe, kolla på tv å läste lite tidningar. Och medans vi satt där så börja värkarna komma igång rejält! Vid tolv gjorde dom en till koll och då va jag öppen 2 cm. Då fick vi ett rum och jag fick byta om till lite snygga sjukhuskläder.
Jag fick även en värmdekudde till magen eftersom det började göra riktigt ont. Jag har lite dålig koll på tiderna faktiskt. Skulle haft Mattias här nu när ja skriver för han har bättre koll :P Men vid 01:30 kanske? Så kommer de in en läkare som sa att dom höll på att städa OP salen just då, men bara dom va klar så va det våran tur. Om en halvtimme eller så. Då höll ja på att dö faktiskt! Trodde nog inte att det skulle hända nå under natten utan kanske dan efter först. Och jag är lite lätt sjukhusrädd,nålrädd,knivrädd.... haha,aa men rädd. Så jag fick nog 3 panikångest attacker innan vi ens va nere i salen.
Men först så satte dom kateter innan vi åkte ner. Och den hade jag varit jätte nervös över för ja trodde de skulle gö skit ont. Kan säga att det kändes typ inte. Sen rulla vi ner då. Så sjukt rädd,allt gick så fort,när vi kom ner försvann Mattias för att byta om till OP kläder och då tänker dom sätta ryggbedövningen! Den som jag har gruvat mig för...eller nää, den som jag har varit skräckslagen för i 9 månader!! Och så tänker dom sticka mig när jag inte har Mattias med mig! Ångestattack nr 45 eller nått. Och precis när dom ska sticka mig... får vi åka upp igen.
Då kom det ett superduper urakut snitt så vi får åka upp på rummet igen och vänta. Men när vi va uppe på rummet igen så hade ja så jäkla ont så då fick jag iaf den underbara lustgasen :) Hög som ett hus och allt blev mycket roligare :P Tydligen kände ja inte mitt ansikte å satt och gjorde massa konstiga miner. " Mattias, rör jag på mitt ansikte nu?? Jag har ingen känsel i näsan! "
Somna till å med en sväng. Vid 03:40 tin så vare dags att åka ner igen. Då sög ja i mig så mycket lustgas jag absolut kunde så ja skulle va lite borta när jag kom ner. Men så klart så va jag helt klar igen när vi väl va nere.
Men då erbjuder faktiskt dom snälla damerna där mig lustgas medans dom sätter bedövningen, eftersom jag va så nervös. Och det mina vänner, det va en rejälan jäkla lustgas! Jag va så jäkla super hög, att skulle jag försökt att sagt nå så skulle det på sin höjd bli några osammanhängade ljud. Först så satte dom en lokalbedövning å då kände ja att det stack till lite. Sen kände ja absolut inge mer. Så så farligt var de att sätta den bedövningen :P
Och efter några djupa andetag så va ja helt klar i huvve igen så jag kunde va med :)
Dom kände på magen då med en jättekall å blöt tygbit. Man ska kunna känna att dom tar på en men inte känna att den är kall. Och det gjorde ja inte. Men jag låg frenetiskt och vicka på tårna och sa att dom absolut inte fick skära i mig än, kolla på tårna kolla på tårna!! Haha! Och sen kändes de som att dom bara höll på att ta på magen. Blev lite illamående men då fick jag nått mot det i droppet så det släppte.
Sen så va han bara ute. 04:04 15 april. Gick skitfort, helt plötsligt så va han bara där. Nån kom å visa upp han för mig ( han va slemmig å vit ) å sen så försvann han iväg med doktorer och Mattias till ett litet rum intill. Sen så hörde ja inge mer. Jag hörde inte att han skrek, det va ingen som berätta hur det va med han, dom kom inte tillbaka och la han på mitt bröst som dom sa att dom skulle göra. Kollar ut mot rummet där dom är och allt jag ser är Mattias som ser lite lätt panikslagen ut. Dom syr ihop mig. Nån berättar nog att han hade lite svårt att andas. När jag äntligen är klar så får jag komma över i en sjukhussäng igen å då rullar dom in mig till Harry. Och där ligger han med nån apparat som ska hjälpa han att andas. Dom säger att han måste ha den, att han inte kan hålla värmen sj och att han måste upp på neo. Jaha?? Så jag fick åka upp till förlossningen sj, medans Mattias följer med Harry på neo.
Jag minns faktiskt inte va jag gjorde när jag låg där. Jag somna nog till en sväng för jag sjukt trött.
Så där låg jag ensammens medans mitt nyfödda barn som jag knappt ens sett låg på en annan våning.
Ingen aning om hur de va med han, om han kunde andas, om allt va bra.... ingenting!
Mattias kom ner efter ett tag. Jag minns faktiskt inte riktigt va vi sa eller gjorde.
Han såg trött och orolig ut, sa att han hade massa slangar å sladdar överallt. Jag ville såklart upp till han på en gång men fick inte åka någonstans förns bedövningen släppt och innan jag hade fikat nått.
Vi ringde familjen och berätta att han hade kommit men hade inte många detaljer att ge om hur han mådde, då vi nästan inte visste nått. Vet att dom fråga vem han var lik men jag visste inte. Barnet jag hade burit på i 9 månader hade jag knappt sett! Bara en snabbkik medans han låg under en andningsmask.
Efter några timmar rullades jag iaf upp på neo och fick äntligen hålla han. Dom la ner något litet fullt med sladdar överallt i min famn. Det va de ynkligaste jag någonsin har sett. Den dagen for vi imellan så ofta de gick.
På kvällen tog jag min första prommis..... från rummet till toaletten. Dagen efter va de lite mindre sladdar.
Kan ha vare så att han andades sj då utan mask. Men han låg fortf i kuvös, sond i näsan och larm på foten.
Efter två nätter på BB blev ja utskriven och fick då ett rum på neo så vi äntligen fick ha han hos oss.
Men det va bara ett litet pytterum med en säng så den natten kunde inte Mattias vara kvar.
Han åkte till sin mormor i Hög och sov. Och jag grina som aldrig förr! Hade börjat amma den dagen lite smått och tredje dagen brukar ju va känd som grin dagen. Och där låg jag utan Mattias som sakna ihjäl mig efter, hade gris ont, full med hormoner och ständigt orolig över våran lilla fågelunge till son.
Men som tur va så fick vi ett större rum dagen efter på en avdelning vägg i vägg som vi alla tre fick sova i :)
Dagarna på sjukhuset är som en smet i huvve. Dom bestod av oro,koller,sondmatning,smärta,att träffa en uppsjö av läkare och barnmorskor. Men vi fick också en alldeles liten egen värld där vi i lugn och ro vi lära känna den nya lilla herren :) Efter att ha skjutit på det i några dagar så fick vi äntligen åka hem på permis på lördan. Efter de så behövde vi aldrig sova kvar på sjukhuset mer, men åkte in varannan var tredje dag för koller. När han va 3 veckor så fick han äntligen slippa sonden. Vi varva amning med sondmatning och senare flaska.
Det finns så mycket mer att skriva om allt det här. Mycket hemskt och mycket bra. Men det skulle bli en bok isf.
Att bli snittad var iaf mycket bättre och inte alls lika hemskt som jag hade föreställt mig. Jag var mycket piggare efteråt än när jag fick Emil. Men det blev inte alls som jag trodde med Harry. Men fast han fick en hemsk start så är det inget som märks av nu. Han är så stark och fin å glad liten bebis :) Om nån som läser detta funderar över nått eller har nån fråga så är de bara att fråga på :)
Tjock, trött och ont... då drar Mattias fram kameran :P
Mysdag ba
Ont ont ont!
Söndagen
Helgen elgen elgen
Hej hej
Veckan som vart
Hann med ett häng med brudarna i veckan iaf, å jäklar va jag har längtat efter dom! Att få mysa i Hannahs lägga å bara fika å snackat skit. Älskar mina tjejer, dom kan man diskutera allt med!
Va förbi badhuset en dag å kika på när sonen va med far sin å bada :) Han kan min unge, världsbäst på allt enligt mig :P
Skulle ha vare på tjejangling i lärdags, men med cirkus sex veckor kvar så är min kropp lite oberäknerlig. Nu i två dygn så har ja haft en massa skit onda sammandragningar som inte vill släppa. Plussa på skitsvårt att andas så får man inte hel hejjiga nätter.
Så ist för att spendera en dag på isen så blev de en dag i soffan och i badet. På kvällskvisten blev det lite barutzhäng här hemma.
Jag var tom med vaken ända till slutet :) Men nu äre uppehåll med fest här. Tills en annan kan va med ;) Va så jäkla skönnt när alla gått å jag äntligen skulle få sova....dock så vare samma skit natt igen så idag har ja vare lika pigg som min sambo ungefär.
Har inga festliga bilder att dela med mig av heller från denna vecka, utan det får bli ett inlägg med endast text. Å den kan va jäkligt felstavad för ja sitter vi datorn utan glajjer å ser typ nada.
Puss hej!
Trött ont å tjock
» Börja med att få en blödning i v.8 som skrämde livet ur oss. Helt ofarligt som tur va.
» Dom tre första månaderna så spydde ja upp allt ja åt, å då fick ja ändå knappt i mig nå.
» 2 turer in på akuten. 1 med jätte smärta i magen. Dock hitta dom inge fel å efter ett par dar gick de över. Andra gången trodde ja de va ungen som ville ut, vilket va alldeles för tidigt. Det visa sig bara vara sonen som satt å tryckte i skräddarställning längst LÄNGST ner.
» v.14 bekräfta dom att ja åkt på foglossning, som nu gör att ja knappt kan gå någonstans.
» Har fått två kurer antibiotika mot uvi sen i mitten av dec. Den är fortfarande kvar.
» Sammandragningar, sammandragningar, sammandragningar..
Utöver det så har det varit rätt lugnt :)
Han sparkar å donar å härjar mest hela tiden. Å nu börjar det bli trångt.
Än så länge så är det bara mage å har gått upp ynka 4 kg på 7 månader.
Och om 3-4 veckor så får vi äntligen ett datum då sonen får komma ut :)
Förlossningsberättelse Emil
Tänkte iaf försöka skriva om förlossningen med Emil, för det har ja nog inte gjort än :P
Med Emil så hade jag fruktansvärda förvärkar i ett par månader innan, och två gånger fick vi rusha in på bb för att stoppa upp det så att han inte skulle komma tidigt. Ställde in oss på att det nog iaf inte skulle gå hela tiden, så vi gjorde i ordning hemma. Fixa med spjälsängen och packa bb väskan och sånt, utifall att. Men tji fick vi, han bestämde sig för att stanna kvar lite extra länge så när midsommarhelgen kom så gick vi på övertid och hade fått tid för igångsättning på måndan.
Och alla va snäll nog att fråga om jag inte hade kläckt ur mig ungen än. Uppenbarligen inte! När den 150:e personen fråga hade ja lust att dra en flatsmäll. Jag va fetare än fetast,trött,ont å less. Fredan va fira vi först i strömbacka sen i gåsbacka. Lördan va vi nog bara hemma. Linkan skjutsa folk på nattsia å jag låg hemma å läste,utan minsta lilla pyttevärk.
På söndan vakna ja vid nio på morgon av att jag kände av lite värkar,men inga utöver dom vanliga, så ja somnade om. Vakna igen strax innan tolv å då va det betydligt värre. Kändes som riktig jävla magknip så ja tänkte att en rejälan skitning skulle hjälpa. Gick på toa å gjorde mitt, men inte släppte det nå i magen. Väckte Linkan å sa att jag skulle ta ett bad, för det hade alltid hjälpt tidigare. Hann inte ens lägga mig å försöka slappna av innan jag satt å kramphöll mig i badkarskanten å vråla på Linkan. Sa att det nog va läge att åka in.
Antar att vi ringde förlossningen å förvarna. Linus sprang ut i bilen med väskan medans jag klädde på mig. Tror han skällde lite på mig när jag ställde mig framför spegeln för att fixa håret å dra en snabb sminkning :P Han hade hunnit bli lite stressad stackarn :P
Värkarna kom nu med bara ett par minuters mellanrum, så jag tog en värk hängades på dörrhandtaget, å så fort den släppte så försökte ja skynda ut till bilen innan nästa kom. Bilresan till hudik va ett helvete för det va svårt att ta värkarna sittandes. Passa på att ringa mamma och pappa i pauserna.
Väl framme på bb ( kl 14 ) så vare inte det lättaste att ta sig in för jäklar va ont det gjorde. Kan även säga att berättelsen härifrån bygger på vaga minnesbilder :P
Kom in, fick ett rum, satte ctg på magen å så kolla en barnmorska hur det såg ut i dom nedre regionerna. Öppen 5 cm!! :)
Vet att ja va rädd att ja inte skulle va öppen nå och att dom skulle skicka hem oss igen. Dom tappa upp ett bad för det hade ja hört va så himla skönt och hjälpte mycket. Pytt i panna! Kan inte ha legat där länge, kändes bara som om ja höll på att drunkna. Så efter ett tag så ställde jag mig i duschen ist. Va mycket skönare! Jag stod å vagga mig igenom värkarna medans Linkan satt med duschslangen å duscha på antingen ryggen eller magen. Efter duschen så fick vi gå till ett Förlossningsrum. Jag såklart klädd i snygg sjukhus outfit :P Vet inte riktigt va vi syssla med just då, men ja tror att det va då ja fick börja prova lustgasen. Tyckte nog den hjälpte bra, men blev hemskt borta. Vet att ja gick å pinka, dock med hjälp av Linus å stor jäkla rullator :P Å så minns ja att ja satt å fnittra på toa för att Linus såg mig pinka :P Värkarna å öppningsarbetet gick tydligen för fort, så dom sakta ner det lite. Å nånstans så kom vi överrens om EDA, men när vi väl fick upp läkarn som skulle sätta den så våga ja inte. Är hemskt spruträdd, å den rädslan vägde tyngre än smärtan. ( å den va inte dålig) Smärtlindring som jag minns att ja fick va iaf akupunktur i rygg å mage, kvaddlar (?) i ryggen och nån bedövnings spruta i puppelura nårst. Fråga mig dock inte i vilken ordning. Efter ett tag så börja ist värkarna att avta, så då fick ja värkstimulerande dropp ist. Å dom slängde runt mig i hemskt många positioner. Stående på knä, sittandes på nån potta.... ett helt jäkla gympapass. Hur som haver så va ja väll helt öppen till slut, förutom en kant som inte ville ge sig. Men till slut fick ja börja krysta iaf (liggandes på rygg,klart bäst!) med ett gäng som höll i benen, nån som stack in näven å försökte trycka bort kanten...vilket fall så va inte smärtan alls lika hemsk när man väl fick trycka som den va när man skulle vänta på hela öppningen. Minns inte alls mycket, vilket är tråkigt. Vi var dock dom enda på Förlossningen så vi fick full uppmärksamhet :P Å Linus va jätte bra stöd! Trodde han skulle nerva ihop lite faktiskt, men han stod på sidan å höll mig i shack :P Sa åt mig att andas,trycka,slappna av,andas lustgas :P Vet inte riktigt när jag fick börja trycka, men tjugo över sex kanske? Står säkert i nå papper. Ett tag hörde ja att nån sa att dom behövde klippa, men jag märkte inte nå så jag antog att det inte blev nå av det. Det sluta med att dom fick ta sugklocka och hjälpa han ut. Så kvart i sju på kvällen den 27 juni kom äntligen Emil ut :)
Jag minns det som att han inte skrek på jättelänge, men det va nog inte längre än tio sekunder. Jag minns dock inte när moderkakan kom ut, men att den såg normal ut och att dom erbjöd Linkan att kolla på den :P Å jag minns att vi grina :P Inte av den äckliga moderkakan utan av glädje över ungen såklart ;) Efteråt så måsta ja åka ner på operation för att sy. Dom hade tydligen klippt, men ist för att förhindrat bristningar så hade jag brustit åt båda hållen från klippet. Det blev en massa sytt, en massa bedövning så jag blev sängliggandes tills nästa dag utan känsel i benen. Fick äntligen komma upp på rummet å mysa med min familj :) Men dagarna/veckorna/månaderna efter va tuff. Min Förlossning räknas tydligen som en katastrof förlossning. Det gick för fort, kroppen hann inte med å jag sprack en massa. Så därför blir det ett planerat snitt denna gång, men lika glad för det :) Det va den historien, lång å virrig, men nu är den skriven :)
Blä
Sitter just nu å kämpar med min frukost/lunch.
Aja,vi provar igen
Men denna gång för att det råkar va en bebis i min mage, å det är roligt att läsa senare :)
Men vi ser väll hure går.
Sjukdoms tider
Rubrik eller nå
Pulka å köttbullar
pusss!
Helgen elgen elgen
I don´t care, i love it!!
Lite snabbt sådär ba
Hej då från världens meningslösaste blogg inlägg skrivare
