Waitin on a sunny day
Jäkla piss regn!
När det är så lite sommar så kan de väll för fan vara sommar å!
Aja, jag å Emmy togsaken i egna händer å drog till Gåsbacka å sola lite solarium.
Tog oss till att sola 2 omgångar var, så nu bränner de fint på kroppen min,
å alldeles röd i fejjan är ja även.
Hoppas det lägger sig tills imorn, för då jäklar äre vallen som gäller! :)
Sjukt taggad! Även inför helgen då de är stämma :)
Att få mys hänga med alla fina vänner.
Man måste ju bara älska livet ibland :)
Å sen äre måndag, å då kommer min älskade pluppis hem igen <3
Va även till H.B å fika idag efter solningen.
Satt å snacka skit med henne å Pernilla ett tag innan jag å Emmyt begav oss hem i.
Aja, gö lite te nu sen sova så man orkar med morgondagen.
Pss puss
Måndag
Idag åkte pluttis till pappa sin. Saknar han redan, men de ska bli väldigt skönt att få ta igen llite sömn.
Tvär somna så fort han drog vid nio, sen sov ja tills Emmyt kom å väckte mig vid halv två.
Haha, jäklar va ja yra ett tag innan ja vakna till på riktigt :P
Ska försöka ta mig i kragen å tvätta idag. Har slängt in en maskin redan.
Tur som jag har så tvätta Linkan tusen kg av Emils kläder i Ängebo, så nu äre bara mina kläder kvar.
Aja, känner att ja fortf mest bara yrar, lägger ner de här nu.
Hej då
7 Juli
Har haft en riktig skit dag idag.
Har en son som inte sover, så då får jag inte sova heller.
Men idag vare en riktigt dålig dag.
Fick till å med en panik ångest attack vilket ja inte har haft på jätte länge.
Å så vare ju nå mer.
Har gått å sneglat i almanackan å funderat va det är jag har missat.
Kom på det nu, är ju 5 år sen pojkarna lämna oss.
Snacka om mental blocking.
Hel ja kände att det va nå fel idag, men ja ville nog ändå inte komma på vad.
Jag väljer att hoppa över denna dag.
Koncentrerar mig på deras födelsedagar ist, inte minnas dagen dom försvann.
Saknar er dock, varje dag som går <3
Best of Jonas
Min bror är typ skit rolig han! Sådär omedvetet skit rolig. Alla dom bästa historierna från när man va liten har han :P
Så ja tänkte att ja skulle dela med mig av några :) Btw, jag har fått typ alla återberättad för mig så detaljer kan variera från sanningen
.
.
.
Jonas fyllde år, vet ej dock hur många år men de va väll kanske en 4 år.
Iaf så kommer det en morbror/kompis till mamma å hälsar på.
Jonas skenar fram till Olle, som han heter, å säger:
- Gissa vad jag har fått!?
- Ja du, ingen aning, säger Olle.
- Ja men det börjar på B, säger Jonas.
Olle börjar gissa.
- Bilbana, boll, bok?
- Fel fel fel, haha, bimpelspö!!
Haha, så jäkla kul!
.
.
.
När jag va runt sex år å brorsan runt tre så träffa mamma en ny karl, Tobbe, och han å brorsan brukade va ute med båten å fiska.
En dan när dom va ute så sa Jonas att nä, nu läre vi åka hem för ja måste kissa.
Det va ingen som hade " lärt " han att kissa utomhus så Tobbe och Jonas började öva bakom ett träd ute på gårn.
Haha, så efter ett tag så om Jonas va innomhus så kunde han utropa, oh ja måste kissa, å så sprang han ut och pinka på det där trädet ist för att gå på toaletten :P
.
.
.
En gång ville han ha en korvbit som låg på ett fat på spisen, skenar rakt in i spiskanten å får världens bula.
Allt för en korv jussom.
.
En annan gång fråga han mamma om nektarin va samma som persika, fast utan luder?
.
När Jonas å mamma va på affärn en gång så berätta Jonas att han kunde läsa.
Å i affärer har dom ju ofta massa textade skyltar. Så på en skylt så stog det GUL och så var det en ritad lök.
Jonas säger till mamma att där visste han minsann va det stog.
- Jasså, sa mamma?
- Japp, SEX- U- EL!
Haha, jäkla kid! För ofta så textar dom ju G:n lite lik en sexa.
.
.
.
Han rymde även från dagis ett par gånger.
Han och Frida Flodin, jäkla busungar :P
En gång skulle dom gå hem till Frida för att hämta pengar, och sen gå på Konsum för att köpa gurka, haha!
Finns mycket att berätta om min älskade bror, han är förjäkla sweet :)
Tröttheten
Galet va trött ja är just nu.
Efter att ha kämpat en timme med läggningen igår så va ja heelt slut.
Lägger mig i vettig tid, men vaknar såklart vid typ halv tolv på natten.
Griis varmt i lägenheten, terrorist mygg överallt.
Typ kvart över fem börjar ja känna att aa, nu somnar ja nog snart.
Vänder sig, vänder sig, vänder sig
Nära, nära, nära....
Mamma!!??
Jaha, då vaknar ungen, halv sex??
Kommer insmygandes för att se om ja va vaken, vilket ja nu va.
Gjorde iaf lite välling sen låg vi å mös å kolla på barnpogram.
Men han ville inte somna om.
Det ville jag dock.
Nu är han på dagis iaf, så ja läre fan sova lite förmiddags sovning ja.
Blää, nä go natt på er.
Svårt att bli irriterad när denna söting kommer å vill kramas på morgon dock :)
Myten om livet bland rosa moln
När man får barn, eller ska få barn, så pratar folm bara om hur otroooligt härligt allting är.
Hur söta dom är, hur mycket kärlek man kommer att känna och hur underbart allting är.
Och det är sant, absolut.....till viss del.
Men varför pratar aldrig nån om hur otroligt jäkla svårt det är?
Hur världelös man kan känna sig?
Att man bara vill stänga in sig i ett rum å skrika i en kudde?
Att man bara vill lämna bort ungen till första förbipasserande ibland?
För det är sjukt svårt att ha barn.
Ibland känner man sig så otroligt världelös när man stöter på ett nytt problem som man inte klarar av.
För alla andras barn gör ju inte så, eller andra föräldrar klagar inte, så varför gör man det sj?
Nu vet jag att det finns väldigt många fler föräldrar som känner likadant, men varför pratar man inte om det?
Är det rädslan för att dömmas av andra?
Just nu är min son i den värsta 2 års trotsen.
Det senaste är att han absolut inte ska gå å lägga sig, och lägligt nog så har han lärt sig hur man tar sig ur sängen.
I 1 1/2 timme fick ja hålla på innan han somna av utmattning.
Det är i sånna stunder man bara skulle vilja ta sitt pick å pack å dra bara.
Som tur är går ju den känslan över, men guud va jobbigt det är.
Jag vill ge så mycket cred till alla ensamstående föräldrar.
Jag har bara varit sj i ca 7 mån, men jag tycker det är jätte svårt.
Skulle va så skönt att ha nån att varva med.
När tålamodet tar slut, att bara få bli avbytt.
Men ist så äre bara att bita ihop.
Glädjen när jag väl lyckades va obeskrivlig.... tills ja insåg att det nog blir samma visa imorn.
Men ja iaf, kan föräldrar börja prata mer om det jobbiga?
Behöver ju inte lägga största fokus på det, men iaf lite mer så att vi andra inte känner oss så jäkla misslyckade?
Våga erkänna jobbiga barn fellow parents!
